|
Rimforspulkan
Av alla skid- och fjällprodukter Olle Rimfors skapade är den mest kända förmodligen Rimforspulkan. Den blev till
och med så populär att den delade Fjällsverige i två läger: toboggan-fansen som höll
på den stabila Rimforspulkan och ackja-anhängarna som röstade för lättsvängda
Segebadenpulkan. Båda pulkorna har lika gamla anor och båda har överlevt ända in i modern tid.
Redan på 1920-talet började Olle Rimfors skissa på hur han enklast möjligt skulle kunna forsla
med sig nödvändig utrustning under sina skidfärder på fjället. Det finns en gräns
för hur mycket man kan bära på ryggen utan att sjunka för djupt ner i snön. Alternativet var
kälkar och olika dragdjur. Men något betydligt enklare vore att själv kunna dra sin last, fast
då krävdes betydande modifieringar av kälken för att det skulle bli praktiskt.
Olle gick till verket och efter några års laborerande började han närma sig en lösning
på några av problemen. Medarna plockades bort och ersattes av styrlister. Det gav en lägre tyngdpunkt
för lasten samtidigt som glidytan ökades. Botten gjorde han helt rektangulär med lika bred nos som akter,
precis som de nordamerikanska indianernas toboggan. Den måttliga brättningen både fram och bak
gjorde att den flata bottnen flöt upp och gled ovanpå snön, i stället för att som de
båtformade ackja-modellerna, tendera att plöja den åt sidorna. Den låga tyngdpunkten och de
lodräta sidokanterna gjorde dessutom Rimforspulkan mycket stabilare, framför allt på skrå.
Introducerade skaklarna
För att få ännu bättre kontroll och styr på pulkan introducerade Olle Rimfors skaklar av
rotting för att dra ekipaget. Detta var ett genidrag som gjorde att man slapp ha pulkan tuggande i hälarna.
”Rimfors slapp sålunda praktiskt taget alla ryck”, beskrev DN:s sportredaktör Mr Jones lyriskt efter
en iglooexpedition i Lappland 1934. ”Då vi med våra draglinor gjorde ett skarpt ryck framåt straffades
vi för vår extra ansträngning av pulkan, som kom insättande i våra bakhasor, Rimfors
däremot belönades genom att få en stilla påskjutning framåt.” I dag är skaklar
standard till alla fjällpulkor.
Slutligen anpassade Olle sin Rimforspulka efter sin egen kropp så att en fullvuxen man skulle kunna övernatta i
pulkan, antingen inuti den med kapellet som ”pulkatält” eller ovanpå den inne i en snöbivack.
Under nästan tio års tid testade Olle och hans iglookumpaner pulkorna under hårda förhållanden
i norra Lapplands inland och till slut ansåg han den vara färdigutvecklad.
Stabilaste pulkan på fjället
Olle Rimfors skulle dock inte bli pulkafabrikant. I stället tog AB Englund & Kjelsson i Östersund över
produktionen, samma företag som sedan tidigare tillverkade Rimforsstaven. Efter dem var det en annan fjällbiten
man som tog över tillverkningen, David Sandström från Sollefteå skidfabrik. Han vidareutvecklade pulkan under
1960-talet och skapade fler modeller.
Därefter tog Börje Holgersson i Sollefteå över 1980. Han hade varit produktionschef på Edsbyns skidfabrik men startade
nu egen skid- och pulktillverkning under namnet Solatun Sport. Börje kompletterade bland annat träskrovet med extremt slitstark
polyetenplast och förde in Rimforspulkan i 2000-talet, väl rustad för nya fjäll- och polarexpeditioner.
Så sent som 2004 i Utemagasinets stora pulktest korades Rimforspulkan till den stabilaste pulkan på fjället.
Rimforspulkan i tester med mera:
• Pulktest 2004, Utemagasinet nr 1 2004
• Pulktest 1983: Pulkor med principer, Utemagasinet nr 1 1983
• Nu är Rimforspulkan här igen, I alla väder nr 5 1980
• Att tillverka Rimforspulkan själv, I alla väder nr 1 1978
• Pulkan går – att välja rätt pulka, I alla väder nr 2 1970
• Låt oss skapa en pulka, I alla väder nr 1 1965
|
