”Det var mycket gott glid på våra skidor. Detta upptäktes ganska snart. Upprepade gånger kom de vitklädda spanska prinsarna Borbón, vilka startade för Spanien, fram till oss och frågade angående vår vallning. Men så prinsar de voro så måste vi hemlighålla våra små specialiteter. I krig och kärlek år ju allt tillåtet heter det. Vi fingo dock lova dem att avstå ett par Rimfors-burkar efter tävlingarnas slut.”
                                          Olle Rimfors inför VM-störtloppet i St Moritz 1934

Rimfors skidvalla
Redan från barnsben experimenterade Olle Rimfors med olika vallarecept och ganska tidigt hade han också kokat ihop diverse skidvallor för olika fören. Med åren blev recepten allt mer raffinerade och fler och fler av hans vänner ville ha den magiska Rimforsvallan. Det var också detta laborerande med bivax, tjära, paraffin och venetiansk terpentin, som tillsammans med hans snökunskap, gjorde att han kunde skapa ett system av skidvallor som han parade ihop med sin vallningstabell.

Vallakoket gjordes oftast i en stor koppargryta över öppen eld ute vid svärfamiljens sommarställe i Ytterån. Sedan var det svärfar Emanuel ”Manne” Björnson som saluförde Rimforsvallan genom sitt grossistföretag i Östersund. Den kom i fyra varianter: klistervalla för våt nysnö och kornsnö, klibbvalla för nysnö vid plusgrader till –10°, kallvalla för torr nysnö vid +1° till –10° och Rimfors Glid för ”skidhopp” och slalom. I Rimfors vallningstabell läste man sedan av, beroende på väder och före, i vilken kombination, hur tjockt och var på skidan vallan skulle läggas på. Klistervallan kostade 1:25 kr burken 1934. Kallvallan och klibbvallan gick båda på en krona jämt.

Under sin vistelse i Alperna tillsammans med Sigge Bergman 1934 var det många som imponerades av den mystiska klibbvallan de hade under skidorna. Där nere fanns ingen fästvalla. Vallakonsten var över huvud taget inte lika utvecklad i Centraleuropa som uppe bland storrännarna i Norden. Men en sak var alpländerna före med: hårdgrundvalla. Till skillnad från den traditionella grundvallan av tjära som man använde sig av hemma i Sverige behövdes ingen blåslampa för att lägga på den. Hårdgrundvallan gav också ett bättre skydd mot väta och slitage samtidigt som ytan blev jämnare och glattare. Dessutom var den ett bättre underlag för ytvallan än vad tjärgrundvallan var. Vintern därpå introducerades Rimfors-Bergmans hårdgrundvalla som ”vida överträffade tjäran” enligt reklamen.